Det blir så påtagligt att barnen växer och blir äldre när det är dags att byta förskola/avdelning. Det känns som om Emilia blivit flera år äldre när hon nu har börjat på Kyrkbacken, man blir nästan lite sentimental och skulle vilja ha förmågan att frysa tiden för en stund.
Hur ska man våga släppa iväg det käraste man har ut i världen när den ser ut som den gör? Nej, mina barn ska för alltid bo hemma hos mamma.
Inskolningen gick över förväntan med Emilia, hon nästan puttar ut mig därifrån på morgnarna och det känns så skönt att hon trivs. Det hjälper nog mycket att hon fått några vänner med sig från tidigare förskolan. Hennes bästis, som bor granne med oss, går på samma skolan också så det kunde inte vara bättre.
Alice har även hon bytt avdelning, fast på samma förskola som hon var på tidigare. Numera går hon på "stora" avdelningen och trivs alldeles ypperligt. Hon har en kompis som hon är oskiljaktig från och pedagogerna där är otroligt duktiga.
Man får vara med om många känslor när man är mamma, både positiva och negativa, men det positiva väger tyngre.
En otroligt vacker låt vi hade på Alice dop..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar